Skickat stickat för glada fötter

Måste raggsockar vara grå? Diskreta?

Självklart inte! Jag bestämde mig för att sticka och skicka en både värmande och färgsprakande present till min vän Anna som fyllde år i början av januari. Här ovanför ser ni resultatet.

Och så här glada blev Annas fötter:

Drakryggade krabater

  

Vissa mjukvaror blir som husdjur hemma hos mig. De sätter sin individuella prägel på vardagen, piggar upp med ett leende, tröstar med en mjuk tass eller överraskar med ett bus. De här två drakarna kläcktes lagom till jul och stannade bara något dygn innan de gav sig iväg till min väns syskonbarn, som har en tydlig hook just på drakar (tänk, vilket sammanträffande, tomten vet visst allt). Ändå hann de virkade små krabaterna vända upp och ned på halva lägenheten. I alla fall var de på god väg. Kolla bara.

Woho! Vilken utsikt!

Men hallååå! Jag vill också upp!

Sådär ja.

Vad ska vi hitta på nu?

Hm... jag vet!

Vi leker flyga drake!

Höhö, du störtade ju nästan!

Ja, ja. Kom med något bättre förslag då.

Nja, jag tycker det är rätt soft såhär.

But remember: Draköga is always watching you.

Drakarna är virkade med utgångspunkt i Mia Bengtssons bok "Virka roliga amigurumis" och ska enligt uppgift ha gjort succé i sitt nya hem.

Förökning för Family Får

Får får gräs.

Family Får på Farmen har fått ättlingar. Till jul nedkom ett lamm som omedelbart transporterades vidare med tomten för att slutligen landa hos en liten tvååring i min bekantskapskrets.

Och precis efter årsskiftet föddes en lika ullig gullis till min kompis Abbe, som fyllde åtta år i går och som är särskilt förtjust just i får (och tåg). Grattis Abbe!

Fårkroppen virkar jag i garnet Moa från Järbo. Det kan vara lite trixigt att skilja öglorna i själva garnet från maskorna i virkningen, men resultatet blir så gosigt att det är väl värt mödan.  

Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Trettondedagsaftonspresent.

I slutet av december, långt innan jag ens funderat på begrepp som julgransplundring eller tjugondedag Knut, drabbades jag plötsligt av tulpanfrossa. Jag fick ett par Josef Frank-designade servetter som ofrånkomligen väckte decoupage-lusten till liv. Ur garderoben plockade jag fram några gamla loppisfynd i trä och terrakotta som jag målat vita och som sedan blivit stående i väntan på att dekoreras. Väntan var nu över.

Vips (nåja, kanske inte "vips", men "så småningom") hade jag fixat både nyårs-, födelsedags- respektive trettondedagsaftons-gå-bort-present.

Det sägs att det är lättare att säga "tulipanaros" än att göra en. Må så vara, men den som väljer det senare har i alla fall mycket roligare under tiden.

Locket på.

Stop i trä.