Afrikanskt på svenska

I samma veva som jag fick smak för mormorsrutans kusin, african flower, fick jag en hel bunt bomullsnystan i härliga färger av en vän. Bara sådär. Jag såg det som ett tecken och bestämde mig för att virka blommor för glatta livet. Vad jag skulle göra av alla lappar visste jag inte från början.

Nu, ett halvår senare, vet jag.

Det bidde en väska. För att undvika läckage av pryttlar sydde jag ett innerfoder av en vit, vackert broderad duk från second hand. Blommig även den.

Några afrikanska blommor blev över, och några råkade jag virka med en tunnare virknål, så att de blev mycket mindre än de andra. Dessa tjänstgör nu som färgglada glasunderlägg.

Tack, snälla Katarina, för inspirationen som du förmedlade genom att ge mig en massa härligt garn! Glädje som räcker länge. Mycket länge.

Anna + Anders = våfflor

I lördags gifte sig min vän Anna med sin Anders. Jag klurade länge på en lämplig present. En sådan förening ville jag uppmärksamma med något alldeles extra.

Så kom jag på en idé. När jag träffade Anna en dag i våras var resten av hennes familj hos några vänner och åt våfflor. En fest, kanske allra mest för de tre barnen, eftersom något våffeljärn inte fanns i deras hushåll, berättade hon.

Ett våffeljärn fick det bli. Fast jag var inte helt nöjd. Här sitter jag hemma och pysslar ihop massor av grejer som jag vet att Anna gillar, och så kommer jag med en opersonlig köpegrej på hennes stora dag.

Att gå loss med klister eller färg direkt på våffeljärnet kändes lite vanskligt ur säkerhetssynpunkt. Så jag kompletterade med ett serveringskit - en bricka och två skålar för sylt och grädde som jag pyntade med sommarkänsla.

Presenten mottogs med glädje av hela familjen, meddelade Anna härom dagen: "Lina, du är makalöst kreativ. Tack snälla för alla vackra & användbara gåvor vi fick av dig. Barnen undrar om vi inte kan inviga våffeljärnet genast."

Må de leva lyckliga och våffelberikade i alla sina dagar.