Vill du beställa?

fredag 16 november 2012

Vid sidan av Farmen: Korganisation


Förutom hela Farmen producerade jag diverse annat smått och gott till öppningen av Hagets handelsbod. Bland annat ett gäng korgar. De tre höga på bilden här ovanför har jag virkat runt varsin konservburk för att skapa extra stadga. Ett roligt sätt att återvinna, och en rolig form av förvaring.


De här korgarna är större och virkade av trikåremsor.

Farmen – en dockdokusåpa: Del 6, De skygga

Naturligtvis finns det svanungar på Farmen – året om.
Det blev lite bråttom när hela Farmen skulle flytta till Haget eftersom jag ville hinna fotografera alla invånare innan vi skildes. En del är så exhibitionistiska att de nästan automatiskt fastnade på bild – ni anar kanske vilka jag syftar på – medan andra visade sig vara betydligt skyggare. De flesta lyckades jag trots allt fånga med kameran. Här ser ni de sista. De skygga.

Kaninen Hoppa har inte riktigt lärt sig innebörden av olika prepositioner,
och trodde sig därför vara säker "bakom" Farmens två kramhjärtan.
Tomtarna på loftet laddar redan nu för deras favorithögtid. 

Här går lasset. Farmen flyttar hemifrån.

torsdag 8 november 2012

Här har ni Farmen IRL

Vackert belägen vid sjön Boren ligger den verkliga "Farmen".
Djuren på Farmen bor ju inte längre hos mig som uppfödare, utan på en gård som heter Haget utanför Borensberg i Östergötland. Här kan du läsa mer om bakgrunden.

I lördags åkte jag själv dit för första gången, lagom till invigningen av Hagets nya handelsbod, där mina mjukvaror visas och säljs tillsammans med en rad andra hantverk, de flesta skapade av lokala förmågor.

Det blev en minnesvärd novemberlördag. Tillströmningen överträffade alla förväntningar; till och med pressen var på plats. Stämningen var mysig och jag blev både imponerad och inspirerad av alla fina hantverk i boden. Mest imponerad är jag trots allt av Anna Hall, som ligger bakom alltihop. Jag kan bara ana hur mycket jobb hon har lagt ned på att göra sin idé till en så fin verklighet.

Hagets handelsbod har precis slagit upp sina portar.
Jag återsåg mina småttingar på lite olika ställen...
... men de flesta befann sig inom räckhåll för både stora och små.


Anna Hall och jag har tidigare bara "träffats" på Wordfeud och betapet.
Ett lite otippat men roligt sätt att knyta kontakt.
Och så mötte jag minishetlandsponnyn Disa, som nog är den minsta häst jag sett.
Bortsett från mina egna småttingar, förstås.


Foton: Lennart Strandberg

söndag 4 november 2012

Farmen – en dockdokusåpa: Del 5, Nöffe & Kvacko


Och här? Någon som inte knorrar över mycket, förutom svenskans specialtecken.


Nöffe är – eller vill åtminstone vara – en mondän liten gris. Han brukar ofta påminna andra om sina släktingar i andra länder och försäkrar att de brevväxlar flitigt med varandra ("ett kul ting"). Mot bakgrund av detta har han bestämt sig för att ignorera alla svenska specialtecken. Som en extra markering envisas han med att kalla sig för Nuffe och kräver att alla andra gör detsamma: "Det gäller att följa med svinternationellt. Spenande så det förslår!"

Bästa kompisen Kvacko är betydligt mer förankrad i verkligheten. Kvacko tycker visserligen att Nöffes historier är fascinerande, men vet att ta dem med en nypa salt.

När Kvacko kom till världen trodde jag länge att det var en ny Barbazoo på gång. Men så blev proportionerna en aning annorlunda, och sedan gick det mycket snabbt; vingar och näbb utvecklades, och snart kunde jag höra ett bestämt "kvack!" från den lilla varelsen i min hand. Så kan det gå när man föder upp alla möjliga och omöjliga skapelser.

torsdag 1 november 2012

Farmen – en dockdokusåpa: Del 4, Klöver & Lilla Mu

 
 Och vilka är det här då, tro?

Jo, det är ju Farmens smörigaste komiker, Klöver och Lilla Mu. Deras världsbild är förbehållslöst råmantisk och de älskar såklart mu-sik i alla dess former. Calvin Harris är en av favoriterna.


Lilla Mu är som synes ko-lossalt intresserad av kameror. Annars ägnar sig Lilla Mu mest åt att ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna – precis som en viss berömd ko-llega.

tisdag 30 oktober 2012

Farmen – en dockdokusåpa: Del 3, Rittva & Travid

På Farmen bor naturligtvis även ett par hästar. I ärlighetens namn är de inte särskilt väldresserade, i alla fall inte om någon bokstavligen försöker att sätta sig på dem, men desto mer tillgivna och nyfikna.

 
Rittva är sadlans sprallig och gillar att vara ute i det fria. Just kärleken till naturen och hennes skenande fantasi gör henne en smula svårtyglad. Rätt vad det är sätter hon av i galopp rakt ut i skogen. Den enda som brukar lyckas leta rätt på henne då är hästkompisen Travid. 

Travid är en trogen arbetshäst; han vet hur man lägger manken till. Som föl hade han ett närmast stoiskt lugn, men han blir allt vildare. Förmodligen är det Rittva som manar på. Men så länge de båda trivs och mår bra är det aldrig någon på Farmen som ptrotesterar.


 

lördag 27 oktober 2012

Farmen – en dockdokusåpa: Del 2, Hipp & Hopp


Här ser ni grodan Hopp, Farmens mest optimistiska invånare. Att han är släkt med grodan Boll kanske inte är särskilt svårt att lista ut om man spanar in hans kroppskonstitution.

Bäst trivs han i sällskap med lillasyster Hipp.


Syskonen hittar på en hel massa bus tillsammans och älskar för övrigt att posa så fort de skymtar en kamera.

 

onsdag 24 oktober 2012

Farmen – en dockdokusåpa: Del 1, Hubert

Wanna play?
Äntligen är den här - dockdokusåpan Farmen. I den kan du kika på mina bidrag till Hagets handelsbod, en liten gårdsbutik med fokus på lantbruk och lantliv, som jag berättade om för ett par veckor sedan.

Först ut, bortsett från smygtitten på Family Får, är Hubert, en liten katt i mohairgarn. Han springer ingenstans utan sin älskade boll och blir salig av lycka när han får någon att passa den till. Han gillar även att hänga och dingla i olika saker, och har därför fått ett nyckelringsfäste att kroka fast i valfritt föremål.

tisdag 16 oktober 2012

En flerfaldig värmespridare



Sockans ägare blir idag ett år äldre. Grattis på födelsedagen, Jonathan!
När Jonathan för några veckor sedan bröt benet kläckte hans pappas sambo, tillika min kompis, Hanna en idé som jag fick den stora äran att förverkliga.

Efter några tuffa dygn på sjukhus kom Jonathan hem med hela underbenet i gips. Bara tårna hade lämnats fria – och bara tår har en tendens att bli frusna, särskilt såhär års. Samtidigt visade det sig vara snudd på omöjligt att hitta en passande strumpa. Nu förstår ni kanske hur jag kommer in i bilden...

Ja, såklart, jag stickade en specialsocka. Av Hanna fick jag veta att Jonathans favoritfärger är grön, turkos, lila och rosa, så när jag hittade ett raggsocksgarn melerat i just de färgerna (Järbos mellanraggi) blev jag alldeles till mig bland nystanen. Eftersom jag inte hade tillgång till några exakta mått siktade jag på en storlek som skulle vara tillräckligt rymlig utan att kännas klumpig. Resårstickning löste den ekvationen ganska bra. Sockan nådde sin fot och tycke uppstod.

Hanna hade tänkt ge den i present på Jonathans födelsedag som infaller idag, men valde att överraska honom en vecka i förväg. Sockan låg ju ändå bara och väntade.

"Den har redan gjort succé!" skrev Hanna samma dag. "Vi kunde inte hålla oss utan gav den imorse när Jonathan tyckte att det var kallt att gå till skolan. Den värmde på flera sätt!"

Faktum är att till och med jag blir varm. Få saker gör mig så glad som att få göra någon annan glad. Grattis på födelsedagen, Jonathan!

lördag 13 oktober 2012

Ett liv på landet

Family Får och två av världens mjukaste traktorer.
Just nu har jag ovanligt många husdjur. Mitt hem börjar faktiskt likna en bondgård, med hästar, kor, får, grisar, ankor, traktorer och annat lantligt.

Om tre veckor slår Hagets lantrasgård utanför Borensberg upp portarna till sin nya handelsbod. Allt i boden är producerat av lokala hantverkare, och jag är alltså en av dem. Förvånad och smickrad fick jag en förfrågan från Anna Hall, som driver både gård och handelsbod. När jag sedan har tjuvkikat på andras alster känns det ännu mer hedrande – för det är fina grejer, minsann.

Mina första bidrag – Family Får och två av världens mjukaste traktorer – ser ni här ovanför. Övriga lantbruksmjukvaror presenteras i en serie här på bloggen inom kort.

Handelsboden öppnar lördagen den 3 november klockan 13. Är du nyfiken, så åk dit vettja! Mer info hittar du här.

fredag 28 september 2012

Att duka under


Första gången jag upptäckte att det var roligt att virka gick jag på högstadiet. Av en slump började jag virka på en duk i gammaldags stil i syslöjden, och den blev faktiskt klar, efter idogt kämpande och åtskilliga timmars hemarbete.

Det tog många år innan jag återupptog virktråden, men minnet har nog legat och grott någonstans i mitt undermedvetna, för i somras kom jag på mig själv med att försöka virka något liknande.

Det hela resulterade i en nostalgitripp och en duk till mitt soffbord. Grundmönstret hittade jag här.

lördag 1 september 2012

Jag sitter som klistrad

Okej, jag erkänner: Jag är beroende. Av lim. Men inte vilket lim som helst.

Decoupagelimmet som jag testade lite försiktigt i somras har fått mig att sitta som klistrad vid pysselbordet. Ibland hamnar jag till och med på golvet. Ska man göra om en hel möbel blir det oftast enklast så.

Den här hurtsen använde jag tidigare som tv-bänk.


Nu ser den ut såhär:


Först målade jag klabbet vitt. Sedan gick jag loss med decoupagelim och en mörkblå spets som jag köpte för en tjuga på second hand i somras. Den vågiga kanten passade perfekt som ram. 


Sedan var det liksom kört. Jag har "decouperat" allt från blyertspennor och pärmar till glasburkar, lådor och till och med en lampskärm som blivit lite sliten och missfärgad efter lång och trogen tjänst.

Lampskärm + servetter från ICA = sant

Och än är jag inte klar. Men jag håller på att försöka sänka dosen lite successivt. Den här nivån är inte hälsosam i längden, varken för mig eller för mitt stackars hem.

tisdag 28 augusti 2012

Elitserien fordrar fodral



Linköpings hockeylag, LHC, satsar hårt inför kommande elitserie, som laget med nöd och näppe har hållit sig kvar i. Förra säsongen var hela klubben ute på mycket hal is.

Även supportrarna laddar förstås. En av de trogna äger numera ett unikt mobilfodral, designat av mig. Lagets färger och det rytande lejonet i form av ett brodyrmärke på framsidan borde väl få varje tänkbart hot att bara... ja, glida undan?

onsdag 22 augusti 2012

Fullständig extas


Den yogainspirerade hjärtekudden som jag virkade i februari har fått en uppföljare. Den här gången blev det en grön variant till samma vän, nu med text i form av ett annat centralt begrepp inom yogan, "wahe guru". Det är ett mantra som betyder "obeskrivlig insikt och visdom" eller "fullständig extas". Riktigt dit nådde jag inte genom att virka kudden, och det är jag glad för. Det hade varit alldeles för enkelt. Någonting ska vi väl klura ut själva?

fredag 10 augusti 2012

Fullfjädrade supportrar

Skälet till att Sverige vann handbollsmatchen mot Danmark den 8 augusti.

Släkten Svan Tjo Panza fortsätter att breda ut sig över östgötaslätten.

Nu i höst har Svante och Göta fått i uppdrag att arbeta som guider för sexåringar på biblioteket i Skäggetorp, någonting som de ser fram emot med spänning och entusiasm.

Samtidigt har den första kullen ungar lämnat boet. Sista kvällen passade hela familjen på att kolla på OS tillsammans. Götas hatt och matchande väska beskrev hon just då som svenska supporterattribut. Till vardags brukar hon annars säga att färgerna representerar den östgötska flaggan. Och ja, det är ju onekligen praktiskt att vara östgöte i det avseendet, eftersom färgerna är desamma.

torsdag 19 juli 2012

Betongen goes sockersöt


Minns ni mina betongorgier förra året? Jag körde hårt där, ett tag. Sedan kom jag av mig mitt i processen. Jag gjorde ett helt gäng betongskapelser, men fullbordade bara ett fåtal. Den kritiska punkten visade sig bli dekoration och målning. Jag fick helt enkelt inte till det.

Men så, häromdagen, kom ännu ett av mina beryktade liniska ryck. Jag testade decoupageteknik på betongen, och som i ett slag var inspirationen tillbaka. Här ser ni en liten ljuslykta som jag gjöt i en gammal plastflaska. Servetterna hittade jag i mataffären och snäckorna i mina pysselgömmor.

Och här, en annan ljuslykta, som uppenbarligen fungerar lika bra som bokstöd.


onsdag 27 juni 2012

Fjärilar på magen...



... är roligare än fjärilar i magen! Den här underbart sköna t-tröjan sydde jag tidigt i våras i samband med min intensiva sömnadsperiod. Nu i sommartid har den blivit ett av mina favoritplagg.

onsdag 20 juni 2012

Färgglad färdkonst för Frida


Mina vänner, låt mig presentera min allra yngsta vän Frida, två veckor idag. Redan när hon låg i magen och gick under projektnamnet Knytet tog jag mig an uppdraget att göra en barnvagnsmobil. Resultatet av båda – Knytet och uppdraget – ser ni här. Frida är dock producerad av mina vänner, Maria och Daniel, vars arbete inte kan betraktas som annat än förstklassigt.


Färgglädje har varit mitt ledord när jag jobbat med mobilen. Några figurer har jag virkat enligt beskrivning, några improviserade jag fram efter eget huvud. Och när Frida visade sig bli ett nationaldagsbarn, född den 6 juni, kunde jag inte låta bli att göra en blågul sköldpadda.

Tanken är att de olika småkompisarna ska turas om att hänga i vagnen, några i taget, men till dagens fotosession fick de finna sig i att trängas en aning. Alla insisterade förstås på att få plåtas tillsammans med denna ljuvliga nykomling.